Herregud vilken hundutställning!

Jag är helt slut efter gårdagen. Det tar på krafterna att vara på hundutställning en hel dag. Dessutom gick jag upp tidigt, kvart över fyra kom Lillan och ville gå ut så det var lika bra att gå upp.

Men herregud vilken dag det var. Trots att jag skrivit ut tre olika kartor från Eniro med vägbeskrivning så lyckades jag åka fel, till mitt försvar var det väldigt dåligt skyltat. Jag visste att Jämthundsvalparna skulle först in i ringen kl nio, tio i nio körde jag in på parkeringen utanför ridhuset. Det var bara att rusa in med en bur och alla saker och sedan tillbaks till bilen för att hämta Indra och Tratt. In igen, byta skor, rota fram koppel, på med nummer lapp och in i ringen.

Bedömningen tog tid, det var inte utbildade domare och det märktes, jag har nog aldrig sprungit så mycket i en utställningsring någon gång.
När valpbedömningen var klar det bara att rusa ut ur ringen, in med Tratt i buren, ut med Indra, på med koppel, byta nummerlapp, tillbaka in i ringen och fortsätta springa runt, runt och fram och tillbaka.

Enligt det PM som de skickat ut stod det att det skulle bli kallt så varma kläder var ett måste. Men herregud vad varmt det var, de hade satt värmen på max inför utställningen berättade de. Jag var helt genomsvettig.
När Indra var färdig kunde jag andas ut. I katalogen stod det att finalerna skulle hållas kl. 14, efter alla rasbedömningar. Puh, tänkte jag, gott om tid.

Jag gick ut i bilen, hämtade andra buren och tog med Diesel in. Kunde sätta mig ner och försöka få pulsen att gå ner lite. En stund senare, när jag står och pratar med ägaren till Jämthundsvalpen som blev BIR utbrister hon att "Är det inte gruppfinal nu?". Inne i ringen stod ett antal olika spetsraser uppställda.

Hon rusade iväg för att ta ut sin valp och jag börjar rota rätt på koppel och nummerlapp för jag ska ju in efter valparna. Men, nej, vuxna skulle dömas nu, bara valparna hade finaler kl. 14. Jag hittade inte rätt koppel och nummerlappen fick jag på när jag stod inne i ringen.

Då gav jag upp. Jag hade kämpat som en tok för att försöka visa både Tratt och Indra på bästa sätt men nu kände jag att det blev för mycket. Indra var nyvaken, ouppvärmd och återigen helt oförberedd. Hon ville inte stå och stod helt bredbent med bakbenen, försökte jag flytta ett ben sjönk hon ihop i en hög. Vi blev avtackade ganska fort och det gjorde ingenting. Vi hade gjort vårt bästa utifrån de förutsättningar vi hade.

Så här såg var lilla hörna ut.  Jag försöker alltid hitta en plats mot väggen för att få det lite lugnare för hundarna. Även om man täcker burarna helt så hörs det ändå om hundar och människor passerar hela tiden.