Igår gjorde jag något jag borde göra mycket oftare - kloklippning. Jag är otroligt slarvig med att klippa klorna på hundarna, jag skyller på att det är sånt stort projekt med de flesta av hundarna, tyvärr är det ingen bra bortförklaring för lägger jag bara ner lite tid på det så skulle det gå mycket smidigare.
Jag är väldigt dålig på allt som har med skötsel att göra överhuvudtaget, det är därför jag tycker om korthåriga hundar, inget som ska kammas och borstas, inga snöklumpar som fastnar på vintern och inga barr, grenar och gräs på sommaren. Jämtarna är bra också för det är ingen nödvändig pälsvård på dem heller annat än när de fäller och pälsen står emot skräp väldigt bra.
Angående kloklippningen så blir Måra bara värre och värre med åren. Men jag har gjort en stor tabbe med henne, jag har gett efter för hennes pipande och gett henne godis när hon beter sig illa. Det har lett till att nu vägrar hon räcka fram tassen om hon inte får godis först. Gaahhh!!! Får hon inte godis är det pip och skrik, hon rycker undan tassen, hon slåss och försöker smita undan. Får hon godis sitter hon fint och stilla. Tabben är att hon får inte godis för att hon beter sig bra utan hon får godis för att hon ska bete sig bra. Det är en fin skillnad där emellan vilket gör det hela till ett kloklipparhelvete.
Diesel har haft problem redan från dag ett. Han är så otroligt rädd om sina tassar, till och med så att han har svårt med fotgåendet, han tar gärna ett steg ut för att inte komma för nära.Vad det beror på har jag inte en aning om och i hans fall spelar det inte stå roll varför, det är bara att acceptera läget och jobba utifrån det. Med honom fungerar det inte med godis, det är bara att hålla i, lugnt och stilla, klappa och pussa på honom och ta en tass i taget. Det fungerar inte heller om vi är två, en som klappar och en som klipper. Han tycker verkligen att det är så otroligt obehagligt, inte fjompig som Måra utan han tycker verkligen att det är jobbigt. Men det blir bättre, det är det viktiga.
Lillan är riktigt rolig. Hon lever i sin egen värld och kan bli så otroligt arg om hon känner sig trängd. Så med henne får man testa lite och sist satt hon i mitt knä, men inte på rygg som vissa förespråkar, och det gick hur bra som helst att klippa baktassarna. Knappt att hon märkte att jag höll på. Framtassarna var lite knepigare, mest för att jag störde henne när jag hade händerna framför hennes ansikte och hon skulle tugga på kloklipparen. Men det känns som jag har hittat rätt. Med Lillan gäller det att inte göra någon stor sak av det, upptäcker hon bara att det är en del av livet så går hon med på det utan knussel.
Tratt däremot, som är inne i någon form av pre-teen period där det är hennes sätt eller inget alls. Hon skulle inte alls klippa klorna och blev väldigt upprörd. Jag klippte bara en tass och avslutade på topp innan vi hamnade i en jättekonflikt.
Varje gång jag klipper klorna lovar jag mig själv att jag ska göra det oftare. Nu när jag skriver det här måste jag ju göra det :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar