ISO-miss

Jag missade att ställa om ISOn på kameran men det blev ju ganska festligt.

"Tratt" Jemt Craft Scarlet Witch

"Lillan" Jemt Craft Wonder Woman

Träning med specialklubbarna

Jag har just kommit hem från rasklubbarnas gemensamma ringträning på Frösön. Mer än hälften var säkert stående fågelhundar och den andra halvan var en blandning av taxar, spaniels, labbar, beaglar och så var det en Gråhund och tre Jämtar.

Diesel skadade trampdynan under sitt 1,5 dygn på vift så han får vila fram till söndag. All fokus på Tratt idag alltså och det var riktigt nyttigt för henne, jag fick möjlighet att träna hennes koncentration och mentala uthållighet.

Det jag har lite svårt med är att få upp hennes huvud när hon springer, hon surar gärna ihop om jag pillar för mycket på henne och då sänker hon huvudet vilket också påverkar stegen.

Efter en hel del övertalning fick jag henne att lyfta huvudet, jag skulle dock vilja ha upp det lite till men jag är ändå glad för de framsteg vi gjorde idag. Jag ska träna på det resten av veckan men så får jag också jobba med henne på lördag i god tid innan hon ska in i ringen.

Lillan var också med, hon låg i lugn och ro och tittade på. Tratt är lite av en babbelmaja, hon kan ge ifrån sig ljud när hon är otålig men från Lillan hör man inte ett pip vilket är så skönt när hon ligger uppbunden. Hon ligger och tittar med nyfikna ögon, viftar på svansen om någon hund går förbi och ibland rullar hon ihop sig för en tupplur.

 

I morgon är det ringträning med Älghundsklubben i Brunflo men jag åker nog till Gällö i stället och tränar med gruppen där, det är lite närmare. Men jag får se, jag kanske ändrar mig :-)

Tratt hos tandläkaren

När Tratt var 8 veckor fick en bitskada över nosen. Det var ingen hund som var elak utan bara Tena som tog i lite för hårt under lek.

I onsdags var jag iväg till Kajsa för att få ett intyg inför kommande utställningar men även för att jag ville att hon skulle kolla hennes tänder, det kändes som om det var något som inte stämde. Hennes hörntänder i överkäken, Canintänderna, har inte kommit upp ordentligt men det kändes som det var någon ytterligare tand som saknades.

För att kolla hur det såg ut blev det röntgen vilket visade skador på några av de permanenta tänderna och de har även blivit förskjutna så de sitter inte där de bör sitta. Typiskt! Så nu är frågan hur vi ska gå vidare.Tydligen så kan det bildas cystor kring tänder som ligger under tandköttet och ska vi dra ut dem i förebyggande syfte eller vänta på en infektion? Jag ska ringa försäkringsbolaget nästa vecka och prata med dem så får vi se hur vi gör.

Lördag med Tratt

Hundutställning på schemat både lördag och söndag. Jag hade ju glömt att anmäla mina egna hundar till helgens utställning men de fick ändå följa med, fast självklart inte alla.

Tratt fick följa med på lördagen när det var Timrå Brukshundsklubb som hade officiell utställning för bruksraser och inofficiell för övriga hundraser. Jag tycker det är bra träning för alla hundar att vara med på hundutställningar, det är liv och rörelse, olika hundraser och olika människor, alltså många intryck att ta in. Däremot ska man vara lite försiktig så man inte tar med dem innan de är mentalt redo. Det åldersgräns där inga valpar under 4 månader får tas med in på området.

Alltså var det väldigt mycket att titta på. Med flit lämnade jag buren hemma, tanken var att ge henne en mental utmaning och hon var jätteduktig. Hon var skällig i början och hon reagerade extra mycket på de stora hundraserna som Landseer, Nuffar och Leonberger.

Det var en väldigt trevlig utställning, det enda som drog ner stämningen var vädret. Det blåste och regnade vilket gjorde det väldigt kallt men bortsett från det var det en superdag.

Tratt håller koll på vad som pågår inne i ringen

När vi var klara i vår ring gick vi bort till bruksringarna för att heja på Annelie och Nixa men vi hade tyvärr missat dem inne i ringen. Men ett stort grattis till Nixa som blev bästa juniortik, fick sitt första CK och sedan blev andra bästa tik. Superkul!!

Nu var Tratt riktigt trött

I bilen somnade Tratt omedelbart och jag tror inte hon ens rörde grisörat hon hade fått. Så jobbigt är det att vara med på en hundutställning. Jag ska erkänna att jag själv var trött, jag och Lotta gäspade nog ikapp på hemvägen.

Det blåser kalla vindar

Tratt 8,5 månad a.k.a Nicki, eller Jemt Craft Scarlett Witch som hon heter i stamtavlan kisar mot kameran i solen. Härligt väder ute idag med det blåser så det är riktigt kallt.

// Tratt 8.5 months a.k.a Nicki, or Jemt Craft Scarlett Witch as she is named in the pedigree squinted at the camera in the sun. Lovely weather out there today with the wind so it's really cold.

En riktig fotograf

Det var en fotograf på hundutställningen i lördags. Både Diesel och Indra är supersvåra att få bra bilder, Diesel ser oftast ut som Scooby-Doo och Indra får jag aldrig upp öronen på. Så det var riktigt kul att få lite tips av en "riktig" fotograf. GT Foto hette förtaget.

Fick kontaktkartorna redan igår kväll. Haha, det syns att hundarna var trötta, det blev några riktigt roliga bilder. Jag älskar bilden på Indra när hon sitter med pipleksaken i munnen, hon snodde den när jag tappade den på golvet. Och bilden på Diesel när han sneglar från sidan, av någon anledning tänker jag på The Simpsons när jag tittar på den bilden.

Indra och Tratt, Visst var det bättre med vit bakgrund än det svarta?

Tena och Diesel.

Herregud vilken hundutställning!

Jag är helt slut efter gårdagen. Det tar på krafterna att vara på hundutställning en hel dag. Dessutom gick jag upp tidigt, kvart över fyra kom Lillan och ville gå ut så det var lika bra att gå upp.

Men herregud vilken dag det var. Trots att jag skrivit ut tre olika kartor från Eniro med vägbeskrivning så lyckades jag åka fel, till mitt försvar var det väldigt dåligt skyltat. Jag visste att Jämthundsvalparna skulle först in i ringen kl nio, tio i nio körde jag in på parkeringen utanför ridhuset. Det var bara att rusa in med en bur och alla saker och sedan tillbaks till bilen för att hämta Indra och Tratt. In igen, byta skor, rota fram koppel, på med nummer lapp och in i ringen.

Bedömningen tog tid, det var inte utbildade domare och det märktes, jag har nog aldrig sprungit så mycket i en utställningsring någon gång.
När valpbedömningen var klar det bara att rusa ut ur ringen, in med Tratt i buren, ut med Indra, på med koppel, byta nummerlapp, tillbaka in i ringen och fortsätta springa runt, runt och fram och tillbaka.

Enligt det PM som de skickat ut stod det att det skulle bli kallt så varma kläder var ett måste. Men herregud vad varmt det var, de hade satt värmen på max inför utställningen berättade de. Jag var helt genomsvettig.
När Indra var färdig kunde jag andas ut. I katalogen stod det att finalerna skulle hållas kl. 14, efter alla rasbedömningar. Puh, tänkte jag, gott om tid.

Jag gick ut i bilen, hämtade andra buren och tog med Diesel in. Kunde sätta mig ner och försöka få pulsen att gå ner lite. En stund senare, när jag står och pratar med ägaren till Jämthundsvalpen som blev BIR utbrister hon att "Är det inte gruppfinal nu?". Inne i ringen stod ett antal olika spetsraser uppställda.

Hon rusade iväg för att ta ut sin valp och jag börjar rota rätt på koppel och nummerlapp för jag ska ju in efter valparna. Men, nej, vuxna skulle dömas nu, bara valparna hade finaler kl. 14. Jag hittade inte rätt koppel och nummerlappen fick jag på när jag stod inne i ringen.

Då gav jag upp. Jag hade kämpat som en tok för att försöka visa både Tratt och Indra på bästa sätt men nu kände jag att det blev för mycket. Indra var nyvaken, ouppvärmd och återigen helt oförberedd. Hon ville inte stå och stod helt bredbent med bakbenen, försökte jag flytta ett ben sjönk hon ihop i en hög. Vi blev avtackade ganska fort och det gjorde ingenting. Vi hade gjort vårt bästa utifrån de förutsättningar vi hade.

Så här såg var lilla hörna ut.  Jag försöker alltid hitta en plats mot väggen för att få det lite lugnare för hundarna. Även om man täcker burarna helt så hörs det ändå om hundar och människor passerar hela tiden.

Tratt i Ammer

Jag tror jag har med mig allt inför imorgon. Ska bli kul att åka på utställning, mingla, titta på hundar. Vi är några stycken från ringträningarna som ska åka.

Håll nu tummarna att det går bra. Målet med alla tre är att det ska gå bra att visa upp dem. Tratt får inte ledsna och tycka det är tråkigt, detsamma med Indra och Diesel hoppas jag kunna se en förbättring i hans rörelser. Det är "Lilla mässan" som är vårens stora mål och den är utställningen är bara för att se hur långt vi har kvar.


Sist jag var på utställning var i november på Älghundsutställning i Ammer. Tratt ställdes då i Valpklass 4-6 månader och blev BIR med HP. Då var vi ju också den enda jämthundsvalpen i den klassen, men ändå roligt :-) Tratt var på strålande humör, hon var glad och busig men tyckte det var lite skumt i början.


Nu är vi i ridhus igen och förhoppningsvis kommer det gå lite bättre än i Ammer med kontakten och störningen från hästskit.

Foto: Tove Asplund

Väck mig inte!

Jag sover!

Så här gör jag

Tratt imponerade på många när hon vid 8 veckor ålder kravlade runt på björnen som sköts för Tena i höstas. Det som inte riktigt kommer fram på bilderna är att det ligger medvetet arbete bakom. Jag ser kontakten med vilda djur (tama också för den delen) som en del av den viktiga miljöträningen, det handlar alltså inte om någon form av prägling.

Här ska jag försöka förklara hur jag tänker när jag har med mig valpar. Jag hade arbetat på samma sätt om det hade varit ex en älg som valpen varit aningen skeptisk för.

Tratt var skeptisk till en början, men nyfiken. Det är nyfikenheten som är det viktiga tycker jag.

När björnen var avlastad satte jag mig ner på backen en bit från björnen med Tratt framför. Eftersom Tratt kom ganska nära på egen hand när björnen var på dragaren valde jag att sätta mig ca 1 m ifrån den, hade hon varit mer avvaktande mot björnen på dragaren hade jag suttit ner längre ifrån. Jag vill vara på ett avstånd där hon känner sig trygg och kan slappna av men samtidigt så nära att hon inte kan låta bli att bli intresserad av den.

Där satt vi och tittade när de arbetade.

Efter en stund blev hon lite nyfiken och började vrida på sig i mitt knä. Hon sträckte lite på sig för att se lite bättre men hade fortfarande kroppskontakt med mig.
Här gäller det att inte skynda på, sätt dig bekvämt med detsamma och ställ in dig på att du kommer få sitta där en bra stund. Hellre det än att det börjar krypa i benen. Självklart får man byta sittställning, men berätta för valpen att de kommer röra lite på dig så det inte kommer som en chock när den har all uppmärksamhet framåt.

Jag sitter tyst och tittar på när de andra arbetar med björnen. Jag pratar inte med henne, varken beröm eller hejar på. Jag tycker att det är viktigt att hon får lösa det i sin egen takt.

Jag satt kvar helt lugnt medan hon smög lite närmare björnen och luktade försiktigt på ramen (björnens tass), undersökte den noga...

... och smakade lite.

Då hon kommit på att björnen var riktigt intressant fortsatte hon sin undersökning. Fram till nu har jag suttit kvar på samma ställa som där hon lämnade mig. Men nu hade glömt bort mig och var helt fokuserad på björnen och vad de andra gjorde så då kunde jag resa mig.

För vissa valpar går det snabbare och för vissa kan man få sitta på backen med valpen i knät hela tiden. Jag försökte göra samma sak med Lillan men hon var inte redo. Hon bet mig i handen, slängde sig ur famnen och störtade iväg för att gömma sig under bilen.

Får du en sådan reaktion så bli inte deppig för det. Det här är en del av miljöträningen och för att kunna ta till sig den krävs en viss grad av mental mognad, att valpen inte är reda vid åtta veckors ålder säger ingenting om hur valpen kommer bli som vuxen hund. Sen är det också viktigt att komma ihåg att Tratt känner mig sedan hon föddes, vi har redan skapat ett band mellan oss.Så innan ni tar med valparna ut på äventyr är det viktigt att ni först lär känna varandra och att valpen vet att du är tryggheten.

Undersöker resten björnen...

... väntar med spänning när buken skulle öppnas.

Återigen, det viktiga är att man inte gör någon "stor grej" av det. Jag lockar inte på henne, tvingar inte fram henne och jag berömmer inte heller när hon kommit fram utan pratat med henne precis som jag brukar. I och med att alla är fullt upptagna så ligger inte fokus och förväntningarna på henne. Hon får smyga runt och undersöka omgivningen men självklart under övervakning. Finns det en chans att valpen kan bli skrämd av t ex maskiner som körs igång så ta det säkra före det osäkra och locka med dig valpen en bit därifrån och hitta på något annat under tiden.

Smakar på blod

Och hur gick det för Lillan då? Jo, hon vågade sig fram och satt på grusvägen och tittade. Får de bara lite tid på sig att lösa det själva så brukar de lossna. Tålamod är hemligheten!

Har du några frågor eller är det något jag behöver förtydliga så är det bara att maila mig på jemtcraft@gmail.com :-)  //Johanna

FILM Valparna leker

En liten filmsnutt från igår när Tratt och Lillan försöker leka trots att de är supertrötta.