Återhämtning efter helgen

Jag är helt slut efter helgen. I lördags var det inofficiell hundutställning i , tanken har ju varit hela tiden att jag skulle ställa Diesel, Indra och Tratt igen men jag ställde in det. Jag kände att jag inte orkade få ihop tillräckligt med kraft för att få ut något positivt av att ställa ut dem. Men jag åkte med för att ställa ut en annan hund, Field Spanieln Charlie

Det var hur kul som helst, vi hade jättetrevligt och det gick kanonbra. Men trots att jag egentligen inte hade mer att göra än att visa honom så är jag fortfarande helt tom i kroppen, nu, två dagar senare. Igår kändes det som om jag hade festat hårt en hel vecka, så trött och sliten kände jag mig. Det är fruktansvärt jobbigt att det ska ta så mycket energi av mig, att göra något roligt men veta att jag sedan kommer vara helt utslagen i några dagar efter.

Jo, jag lever

Luften gick ur mig lite förra veckan. Lillan och Diesel försvann från tomten på fredagkvällen, Diesel kom tillbaka men Lillan lös med sin frånvaro. Mitt i natten fick jag en känsla och tog bilen för att köra en sväng och nästan nere vid länsgränsen fann jag henne <3. Lilla Lillan, jag är så kär i den hunden.

Följande dagar var jag seg, det var son jag aldrig vaknade till, plus att jag sov dåligt på nätterna. Nu har jag kommit på att jag ligger och spänner mig, inte konstigt att jag vaknar upp med nackont och luddig i huvudet.
I natt har jag sovit riktigt bra och känner mig piggare än på länge.

Lillan

Bli inte besviken på mig

Vissa dagar är jättebra men så kommer perioder då allt blir så mörkt, det kan gå dagar mellan jag går utanför gårdens gränser.


- jag orkar inte svara i telefon
- jag blir glad när du skriver till mig på FB eller sms men jag orkar inte alltid svara
- jag orkar inte läsa mail och inte heller svara på dem
- jag orkar inte med någonting som innebär måsten och leder till press
- jag orkar inte med någonting som innebär stress
- jag orkar inte planera
- jag orkar inte passa tider
- jag orkar inte att duscha
- jag orkar inte att laga mat

MEN:
- jag orkar skriva och blogga
- jag orkar pyssla och fixa
- jag orkar läsa om vad du gör
- orkar följa vad som händer omkring mig
- jag orkar gå upp på morgonen
- jag orkar umgås med mina hundar och träna med dem lite

Jag orkade också sammanfatta de här punkterna för att försöka förmedla hur min värld beter sig just nu. Men också för att du som känner mig inte ska bli besviken på mig om jag inte svarar dig med detsamma eller är så engagerad som jag kan vara.

Måndag betyder ångest

Måndagar är inga bra dagar för mig. Det blir en stor omställning för mig efter att ha haft Palla hemma i två dagar, känns som jag aldrig kommer igång riktigt.
Söndag kvällar börjar kännas bättre, för några veckor sedan hade jag kraftig söndagsångest men nu kan jag nästan känna lite längtan till måndagar och få ta tag i nya projekt. Men så kommer måndag morgon och all kraft är borta. Jag är verkligen helt slut i kroppen, ingenting känns roligt och inspirerande.

Ett stort plus idag är att det är en dag som bör tillbringas inomhus. Utanför snöar det och blåser vilket gör det ännu kallare än vad det egentligen är. Som tur är verkar hundarna hålla med mig.

Deprimerad

Alla som känner mig sedan tidigare vet att jag fick diagnosen Klinisk depression för länge sedan och att jag fortfarande kämpar med att hålla den under kontroll. Det är något som jag brukar vara öppen om och jag har märkt att när jag pratar så är det fler som öppnar upp sig. Jag tycker att det är viktigt att våga prata om vad depression egentligen är och att inte romantisera eller bara skrapa lite på ytan.

För det första så är det viktigt att man håller isär begreppen deppig från deprimerad. Personligen brukar jag förklara det med att deppig är något vi alla är lite då och då, man känner sig nedstämd och ledsen för något som hänt men man känner att det finns glädjeämnen i livet som ger en återhämtningsperiod och efter en tid känns allt bra igen.

Det som skiljer den deppigheten från en riktig depression är när det tar längre tid för att komma tillbaka till ”normal” igen och det som tidigare gav så mycket glädje känns inte viktigt längre. Efter en tid fastnar man helt i detta nedstämda läge och man får allt svårare att uppleva någonting annat.

För det andra så ska man vara medveten om att en riktig depression inte är något som väldigt sällan går över av sig själv, det är inget som man kan ”rycka upp sig” från. Det som är så läskigt är att den smyger sig på. Deppiga är vi alla till och från, det är inget konstigt med det och då är det svårt att känna när det går från en vanlig nedstämdhet till att man fastnar i mörkret och vet inte om att man är där för det har blivit en del av vardagen, man känner just då inte till någon annan verklighet. 

Det är precis så här det är, det som börjar med en liten känsla tar till slut över hela ens person.

Att jag väljer att ta upp det nu är för att det påverkar mig som hundtränare otroligt mycket. Vissa dagar är det ansträngande att ens kliva upp ur sängen, trappen till övervåningen känns som ett maratonlopp och jag drabbas av torgskräck. Såna dagar är det väldigt svårt att hitta motivation till att träna hundar och om jag inte kan hitta motivationen, hur ska jag då kunna övertyga mina hundar?
Samtidigt så bombaderas jag av bilder på sociala medier om hur alla tränar och tränar, det går så bra, alla mår så bra, livet leker och hundarna utvecklas utan bakslag. Det är inte så att jag på något sätt missunnar dem framgången, absolut inte. Hade det varit jobbigt att läsa (vilket det inte är) är det bara att scrolla förbi utan det handlar mer om att jag måste lära mig att inte jämför mig andra :-)

Ny vecka

Måndag morgon och ny vecka. I natt har jag äntligen sovit gott och vaknade relativt tidigt. Hade gärna legat kvar i sängen ett tag men Lillan kom och satte fart på oss andra. Men som vanligt var jag lite för sen upp så det blev till att skura lite på övervåningen.

Hela förra veckan sov jag dåligt, hade svårt att somna på kvällen och vaknade trött och grinig. Det märktes här på bloggen också, det var inte förrän på eftermiddagarna jag piggnade till och fick något gjort. Jag kan inte fokusera på någonting när det blir så, har svarat på de riktigt viktiga mailen och ringt några samtal, resten ligger kvar till den här veckan att jobba vidare med.

På onsdag ska jag på möte med K9 Ability och andra företagare angående en ny hundarena i Östersund, ska bli riktigt kul att höra vad hon har att säga :-) Annat kul som närmar sig här Hundspirationsveckan i Östersund med kurser, föreläsningar, uppvisningar och mässa.

Nu blir det kaffe och så ska jag planera den kommande veckan :-)

Koppla ner från vardagen

Den senaste tiden har jag börjat fundera över vad jag kan göra för att få mer ro i vardagen. Jag bor i en liten by där mottagningen är dålig och detta har stressat mig något otroligt. Men nu har jag kommit till en punkt då jag inte bryr mig längre. Det är som det är, kan inte någon acceptera det så är det deras problem, jag tänker inte be om ursäkt för det längre.

Små saker som jag själv valt att göra är att:

1. Inte ha mobilen vid sängen. Inte för att det egentligen spelar någon roll, den nya mobilen har verkligen noll mottagning, men den kan kopplas upp mot Wifi och då kan det vara lockande att surfa lite om jag vaknar mitt i natten. Jag sover faktiskt mycket nu.

2. Stängt av löpande aviseringar från mail, Facebook (inkl messenger), Instagram, Twitter, Bloglovin etc.

3. Svarar i regel inte på jobbsamtal, sms, mail etc. på kvällar, helger samt dagar då jag har tagit ledigt.

4. Avsatt tid för mailen och då svarar jag på allt som kommit.

5. Har en jobbtelefon. Upptäckte att det var lite svårt att det ringde jobbsamtal när jag smyger runt i skogen under jakten.

Dessa små punkter har gjort stor betydelse för min lilla hjärna och mitt välmående. Och det är inte så att världen står och går under för att jag satt upp dessa regler för mig själv. De är till för att hjälpa mig jobba mer effektivt när jag väl jobbar och på så sätt kunna fokusera på de uppgifter jag har framför mig.

Sliten

I fredags flyttade jag ut från lokalen i Gällö, eller egentligen hann det bli lördag. Tror klockan var runt halv två när jag åkte från Gällö.

Dagen blev lite av en katastrof. Det skulle plogas så vi kunde ställa in mattorna i garage men en av kedjorna lossnade vilket tog tid och det snöade så det tog ännu längre tid att köra. Utöver detta försvann Diesel och Tratt kvällen mot fredag så tid gick åt att ringa runt och be alla hålla utkik. Men allt det gjorde Palla, jag kröp runt på knä och pillade bort mattejpen som hållit mattorna på plats.

Jag tror jag sov bort nästan hela dagen igår och har sovit bort halva dagen idag, men det var så skönt. Kroppen känns bättre, igår hade jag så ont när jag försökte röra mig, fingrarna är svullna efter allt tejppillande men det börjar gå ner.

Undrar hur fina fingrar sett ut om jag inte haft handskarna?

Mitt i natten och lokalen är äntligen tom!

Det kändes lite konstigt att släcka och låsa, men samtidigt lite skönt. Men det som är viktigt att komma ihåg är att det är en flytt, jag stänger inte ner verksamheten som många verkar tro. Jag har fått många tips om nya lokaler men jag ville flytta ut och avsluta Gällö innan jag fokuserade på något annat.

Nu ska jag äntligen ta det där glaset med vin :-)

Sista dagen

Idag är sista dagen i Gällö. Allt är klart, det är bara mattorna ska köras bort. Inte så bara, tunga som attan. Jag har lite träningsvärk i benen från gårdagen.
Jag kom just på att det är exakt ett år sedan jag öppnade träningshallen, det var första helgen i februari 2014. Undrar hur det kommer att kännas idag när jag släcker och låser för sista gången?

Det funkar inte att uppdatera bloggen med mobilen. Jag försökte ladda upp flera roliga bilder igår men såg nu att inga har publicerats. Så trist, jag vet inte vad som är fel, det har ju fungerat förr. Nåja, får ta tag i det en annan dag, nu måste jag åka :-)

Halv fem

Klockan är halv fem, jag har varit vaken sedan halv fyra. Vaknade med huvudet fullt av tankar och kunde inte slappna av. Har ångest men jag kan inte lista ut vad den beror på. Måste vara flytten från Gällö, hur jag ska få ihop det rent logistiskt.

Något som jag börjat med den senaste tiden är att helt enkelt kliva upp när det blir så. Ibland räcker det med att jag svarar ex. på ett mail så börjar huvudet tro på mig att jag faktiskt har kontroll eller något så enkelt som ett "miljöombyte" genom att lägga mig på soffan och då kommer tröttheten igen.

Det absolut värsta jag vet är när jag vet att jag ska upp tidigt. Då blir jag stressad för jag MÅSTE sova, börjar oroa mig, ångesten kommer och jag blir ännu mer stressad. Jag brukar undvika att boka in tidiga aktiviteter men ibland fungerar inte det, särskilt inte när det är någon hund som ska lämnas in på Djursjukhuset kl åtta.

Nu är det bara jag och Tena som är vakna. Diesel följde med ner och ville gå ut men sprang upp med detsamma när vi kom in igen.

Kom på ett annat tips för att bli trött. Jag försöker lära mig Photoshop och har en bok men beskrivningar, övningar m.m. Jag kommer inte många sidor i den innan jag somnar. Haha bästa sömnpillret :-)

Det var det!

Bräcke Hundarena i Gällö är nu stängd. Jag fick reda på det igår att jag inte längre var välkommen månaden ut. Först fick jag panik och funderade på hur jag skulle lösa allt, två Rallytillfällen kvar, en Freestylesdag samt en helguthyrning, vad skulle jag säga till dem? Men det var inget annat än att förklara som det är och alla har varit väldigt förstående, jag är så tacksam.

För mig är det viktigt att vara självständig, ha kontroll och inte vara beroende av någon eller något annat. Jag har känt de sista månaderna att Hundarenan sakta har glidit mig ur händerna, det var inte längre jag som styrde utan den styrde mig och jag kunde inte göra annat än att flyta med. Jag kom till en punkt att jag kände att det är nu eller aldrig, vill jag avsluta så måste jag göra det nu, medan jag fortfarande kunde och jag ville inte hamna i sen sits där det var ekonomiskt ohållbart att jobba kvar på grund av för lite intäkter samtidigt som det var ekonomiskt ohållbart att stänga för då skulle jag ha skulder kvar resten av livet.
Men jag kommer sakna Gällö, träningshallen har varit mitt liv det senaste året, jag har tillbringat många timmar där. Det har varit kul, även om det kanske inte riktigt låter så nu.

I och med att jag stänger Gällö vill jag först och främst koncentrera mig på att bli frisk, jag skulle vilja testa att byta medicin. För att göra det måste jag då långsamt trappa ner den jag äter nu och vara utan i några veckor innan jag kan börja med den nya. Och för att kunna göra det krävs att det är lugnt i min omgivning utan orosmoln.
Det jag letar efter nu är en mindre lokal, ca 200 kvm där vi kan ha mindre kurser, träffar m.m.jag har redan fått några förslag. Och, spännande nyheter, det finns stora planer på gång i länet vilket är kul. Det berättar jag mer om när jag vet mer. Jag är bjuden på planeringsmöte i nästa vecka :-)

Här är träningshallen för nästan exakt ett år sen. Visst var den fin, jag hade så stora planer. Jag kommer sakna den, ingen tvekan, men det ska samtidigt bli skönt också. Jag blir lätt sentimental av mig och tycker inte om förändringar som jag inte har bestämt själv.
Men jag är säker på att det kommer bli hur bra som helst i framtiden, förmodligen till och med bättre. Det nya året har ju bara börjat!

Om natten

Jag är en väldigt impulsiv person som gärna slänger mig in i saker utan att riktigt tänka. Jag kan verkligen inte se längre än min näsa räcker och jag har hela mitt liv haft en attityd om att Allt ordar sig. Och det gör det, på något sätt, även om konsekvenserna kan vara väldigt jobbiga.
Jag kan läsa i tidningar om personer som levt i en pressad situation och begått självmord. Ofta har de begått brott eller befinner sig i en riktigt ekonomisk knipa.
Jag kan då fråga mig själv om vad i deras situation som verkligen är så illa att den inte går att lösa? Eller är det så att de blivit så djupt deprimerade att de svarta tankarna sagt åt dem att ingen vill ha dem kvar i livet, de gör alla en tjänst om de inte finns mer?

De senaste veckorna har jag haft så mycket att tänka på att min hjärna börjar säga ifrån. Jag kan stirra på en dataskärm med ett mail, skrivet på vanlig, enkel svenska (inget fackspråk) och inte förstå vad det står.
Jag förstår nu hur det kan kännas när allt omkring sig snurrar så fort att man inte hinner med. Dagarna susar förbi så fort, för fort, och det känns som man inte hinner mer än att vakna innan dagen är slut och allt arbete är kvar. Alla drar i en , ringer, messar, mailar och undrar ilsket varför man inte svarar. Det blir mer och mer krav, högarna med att-göra-listor blir högre och högre. Frågor, suckar och elaka kommentarer. Man vill bara för en liten, liten stund kunna få en paus, en paus att andas och bara få slappna av utan att känna skuld.
Men det finns inga såna stunder. Särskilt inte idag med sms, mail, mobiltelefoner och Facebook, det finns inga ställen att gömma sig på längre.

För mig är nätterna ett gömställe. Med mörkret kommer lugnet och det känns som om hela världen sover. Då får jag mitt andrum och får en chans att hinna ikapp, både mentalt och med arbetet. Jag kan blunda, luta mig tillbaka och bara sitta och lyssna på hundarnas andetag. Det är då jag laddar batterierna.
Jag jobbar mer effektivt på nätterna, kan sortera högar med papper, öppna brev och komma på lösningar på mina problem. Skickar jag ett mail så vet jag att det tar minst åtta timmar innan jag får ett svar eller någon ringer. Jag behöver inte sitta och vänta vid telefonen, rädd för att missa något.

Jag tror inte att självmorden är för de fega som inte vågar ta itu med sina demoner. Jag tror det, för många, är det enda stället där de får vara helt i fred och äntligen får att andrum.

Behöver en paus från vardagen

Jag är så psykiskt trött för tillfället - helt slut. Jag försöker se ljuset i tunneln men så fort jag känner att det börjar lätta lite dyker det upp något nytt problem.

Jag får fortfarande inte igång elen i Gällö och jag får inte tag på någon son kan hjälpa mig. Idéerna börjar ta slut och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Har Rallykurs ikväll men jag måste ställa in den för jag kommer inte få igång värmen till dess.

Jag var ensam hemma med hundarna igår kväll och då var det kaos. Vanligtvis tittar jag på Tv på kvällarna, surfar lite med mobilen och tar det lugnt men igår kväll försökte jag sitta och jobba på kontoret men hundarna kunde inte komma till ro, en sån liten sak som bryter deras rutiner och de bara härjar runt. Tena skulle inte följa med in utan skulle stanna kvar i hundgården, vilket ledde till att hon satt och skällde. Gick jag ut för att hämta henne sprang hon bara iväg och vägrade att komma. Diesel piper, springer och hämtar saker och kan inte komma till ro då Måra löper, valparna sprang runt, skällde och busade. Allt detta gjorde att jag somnade sent, sov dåligt och vaknade med en sprängande huvudvärk.
Idag har Lillan skällt från att det blev ljust ute, Diesel fortsätter och piper och Måra morrar. Nu har alla äntligen somnat. Får jag bara en timmas lugn och ro så är jag nöjd. Jag behöver verkligen en paus, jag kommer bli tokig annars.

Det är såna här dagar man inser hur viktig återhämtningen verkligen är!

Det SKA hända under 2015!

Jag har några saker som bara ska hända under 2015. Det är dels sånt som är påbörjade men sedan fått stå åt sidan för att jag inte hunnit och dels sånt som helt enkelt inne blivit av för jag inte haft tid att fokusera. Bara dumma bortförklaringar alltså!

• Bli klar Tävlingsledare i Bruksgrenarna för SBK
• Bli klar Ringsekreterare
• Bli klar Viltspårprovsdomare
• Diesel, Tena och Tratt ska starta och gå till pris på jaktprov
• Diesel, Indra och Tratt ska ställas ut på "lilla mässan" (ska kämpa som en tok för att få dem skadefria och i form)
• Tena ska ställas ut
• Indra ska bli Jaktchampion
• Starta på Rallylydnadstävling med Indra

I slutet av året ska listan vara avbockad!!

Inspirerad

Nu känner jag mig inspirerad. Jag omstrukturerar lite i livet just nu. Kort sammanfattat gör jag mig av med allt som tar mer energi än vad det ger.

Just nu har jag fullt upp med flytten av träningshallen men det känns ändå skönt. Det är mycket saker som ska flyttas och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa logistiken än samt vart jag ska förvara allt tills jag hittar en ny lokal.


- 22 grader ute och veckan startar nu :-)

Ny start

Jag tror det var 2009 som jag startade den här bloggen, mellan -09 och hösten 2014 och jag tror inte det blev många inlägg. Det har gått i perioder och däremellan har jag liksom glömt bort att den fanns här. I somras gjorde jag ett försök igen men allt annat omkring mig tog sån tid så jag fick aldrig någon tid över för reflektionen, ännu mindre att skriva ner de få jag fick.

Efter lite övertalning från andra i min närhet ska jag nu försöka igen.  Jag funderar för tillfället vilket håll mitt liv ska gå åt och det kan bli en bra nystart för bloggen.

Jag försöker jobba med layouten men det går sådär. Datorn vill inte riktigt vara med längre, stackarn är säkert fyra år och så slö, jag blir så frustrerad av att den bara tuggar och tuggar. Ska ta mig tid till att se ut en ny någon gång :-)