Film på en av björnarna

Jag lyckades få en liten filmsnutt på björnen igår och det var ren tur. Båda två hade tagit upp i skogen mot naturreservatet, vi åker i bilen för att kolla spåren och då dyker en av björnarna upp en bit längre fram på vägen. Tack gode gud för bra zoom på kameran är allt jag kan säga :-)

Äntligen!

Äntligen fick jag se björn. Och det var verkligen på tiden, jag som vill se dem och har inga problem med att komma dem nära får aldrig syn på någon medan de som lider av lite lättare björnfobi ser dem lite då och då.

Sen så var det ännu coolare att det var två stycken och att de sprang förbi på vägen nedanför huset. Men jag vill fortfarande se dem ute i skogen, gärna på typ en myr så det är öppet runt om så det går att variera fotona och framför allt att det finns tid till att få in skärpan :-)

Sjukaste på länge

Diesel försvann från tomten tidigare under kvällen. Jag sitter med datorn och hör hundarna skälla som tokar ute, det händer lite då och då så det är inget jag bryr mig jättemycket om. Men så hör jag ett ljusare skall och tänkte självklart att det var Diesel som kommit hem.

Jag går ut på altanen men ingen Diesel syns till däremot hörs dunsar från byn, dunsarna över går till tunga galopp steg som låter för tunga för att vara Diesel men vad annars kan det vara?

Från byn kommer en brun stor hund springandes och jag är fortfarande helt inställd på att det är Diesel. Men efter någon millisekund inser jag att det där är ju inte Diesel utan det är en björn och tätt efter den kommer ytterligare en björn galopperandes.
För ett kort ögonblick trodde jag att Diesel skulle komma efter dem men som tur var, var det bara dessa två. Bara och bara, två björnar, en större och en mindre, galopperar i full fart på vägen nedanför huset. De tittar snabbt upp mot mig samtidigt som de springer vidare.

Min första tanke är "Vart är kameran?". Jag måste ju fota annars kommer aldrig någon tro mig men samtidigt var jag så fascinerad över björnarna att jag inte ville lämna altanen för att springa in efter kameran. Jag skriker efter Palla och bankar i väggen så att han ska höra mig.När han kommer ner har björnarna försvunnit längs vägen och döljs av ladan.

Det är helt klart något av det sjukaste jag varit med om på väldigt länge. Jag menar, vad är oddsen att två björnar kommer galopperandes mitt framför ögonen på en?

Tenas första björn

 

 

# Throwback

Dagen började med att Tena fick tag på älg som hon släppte efter ca 1,5 km. Hon kom tillbaka, sökte upp mig och sprang sedan vidare upp i ett berg där det blev upptag igen. Där stod stilla i ett par minuter innan det gick loss, det gick undan men efter ca 400-500 m övergick det till gångskall och efter ytterligare 10-12 minuter blev det fast ståndskall.

Jag var helt säker på att Tena stod och skällde på en älg så jag hade ingen brådska. Jag tänkte att hon fick stå och skälla en stund så jag passade på att fika och började sedan smyga mig in på ståndet efter någon timma.

Hundra meter från Tena började jag misstänka att om det inte var en väldigt beskedlig älg så var det något annat. Dels hade hon rört sig ovanligt lite på ståndskallet och dels var det så tyst, inte en kvist som knakade. Ju närmare jag smög desto starkare blev tankarna om att det inte var älg.

Jag hittade ett gammalt skotarspår som jag följde så det gick hyfstat att smyga fram. Jag ville se Tena för att försöka få ögonkontakt med henne eller åtminstonde få se åt vilket håll hon stod och skällde. Till slut fick jag syn på lite brun päls i buskarna snett till vänster framför mig, Tena stod snett till höger. Det är bara brun päls som syntes så det gick inte att se vilken del på björnen det var, ännu mindre i vilken riktning den låg. Efter någon halv minut reste han sig lite och vred på sig men det gick fortfarande inte att se vilken kroppsdel det var. Med tanke på Tenas arbete med björnen, hon har stått så länge och skällt, så gällde det att inte hasta iväg skott. 

Jag trodde för en kort stund att björnen hade smugit iväg men Tena stod kvar i samma position och skällde så björnen hade alltså bara flyttat sig något steg. Jag smög fram ytterligare sju-åtta meter och då hade jag en smal öppning där jag såg att det rör sig lite i blåbärsriset, kanske 25 meter framför mig. 

Efter en kort stund fick Tena syn på mig och kommer springande mot mig, då ser jag hur björnen reser på huvudet i blåbärsriset och tittar rakt emot mig. Jag skjuter honom rakt i pannan och huvudet på björnen faller ner. Jag avvaktar i några sekunder och småspringer sedan fram mot björnen redo att skjuta igen men björnen var redan död. Då hade Tena skällt på björnen i mer än två timmar.

//Palla

Björnen har vaknat

 

 

Ett säkert vårtecken är såklart när björnarna börjar vakna till liv. En liten björn hade passerat asfaltsvägen mellan Kälen och infarten till Tjutboda och har förmodligen tillbringat vintern under några av alla vindfällen som finns uppe på berget.