Hundens grundträning är A och O

Diesel vilar sig i form ;-)

Igår passerade sista dagen i april och vi har nu gått in i en ny årstid – våren (även om jag är skeptiskt för här snöade det för fullt). Det innebär alltså att det nu är lite mer än 4 månader kvar till älgjakten och endast 3 månader kvar till grävlingsjakten. Det innebär också att det är nu alla hundägare ska vara mitt upp i grundträningen med sina hundar. 

Grundträningen är A och O inför höstens kommande jaktsäsong. Det är under den perioden som de mer basala kvalitéerna hos hunden ska utvecklas såsom syreupptagningsförmåga samt lokal uthållighet (uthållighet och hållfasthet i muskler, senor och leder).

Under den här perioden bygger hunden upp och förbereder kroppen för att tåla mer intensiv träning och detta är ett måste om du vill kunna träna den nödvändiga kvalitetsträning som gör hunden snabb och formtoppad och i förlängningen vill undvika avbrott under jakten på grund av skador.

Hur grundträningsperioden läggs upp kan variera och det beror helt på din hunds utgångsläge. Ju tidigare era förberedelser inför hösten börjar desto längre grundträningsperiod – dvs desto längre tid till att förbereda hunden inför den träning som kommer att krävas längre fram.
Jag brukar förklara träningsperioderna som att du under den ena perioden förbereder hunden inför den kommande. Har du exempelvis ett halvår på dig inför hösten kan fyra månader med fördel inriktas på grundträning och de sista två månaderna på kvalitetsträning.

Inrikta träningen på distans och mängdträning, se till att hunden får många mil i benen men det är även viktigt att hunden får kompletterande och skadeförebyggande träning såsom styrka- samt rörlighetsträning. Ett exempel är skritträningen jag skrev om förra veckan, du hittar det inlägget här. 

Basen i hundens träningsprogram bör vara distansträning, dvs pass om 30-60 min i en jämn fart som inte är snabbare än att hunden travar, hunden ska också hålla en jämn hastighet under hela passet, tappar hunden tempo i slutet av passet får du backa bandet och korta ner träningspasset. Använd dig av en timer och uppmätta sträckor för att kunna kontrollera hundens tempo och hastighet (s=v*t).
Utöver det är det bra att lägga in ett långpass per vecka som successivt blir längre och längre, utöka med ca 1-3 km per vecka (beroende på hundens storlek), även här ska hunden trava samt hålla ett jämt tempo.
Ett intervallpass per vecka som förbättrar snabbhet och uthållighet är också på sin plats, t ex enligt följande: galoppera hunden 3-2-1 min i högt tempo utan att hunden tappar tempo, återhämta hunden ca 30 sekunder mellan intervallerna genom att trava lugnt. Upprepa serien 2-3 gånger. Börja passet med ca 10-15 minuter lugnt trav och avsluta med trav och sedan vanligt promenad tempo. 

Lycka till!

Har du några frågor så tveka inte, ställ dem i kommentarsfältet eller skicka ett mail till jemtcraft@gmail.com. Dela gärna men glöm inte uppge källa!

Har du missat den första delen?

 Del 1, Träna i skritt

Dra vikter i nomesele och lite annat

Usch, vad jag blir påverkad av hundar som tränas fel. Självklart förstår jag att det inte är något som görs med flit men ändå, jag skämtar inte, jag får verkligen en klump i magen ibland när jag ser bilder på hundar som tappert kämpar på men det blir bara så fel!

Men självklart så är det inte nödvändigt att med detsamma åka iväg och köpa en specialanpassad sele och massa andra tillbehör om du vill använda drag som styrketräning med din hund. Under inlärningsfasen då man ändå inte jobbar med tunga vikter så fungerar det alldeles utmärkt med vilken sele som helst, det viktiga är dock att den är rätt i storlek. Använder du en vanlig promenadsele/spårsele och den är för stor hämmas hundens rörelser, det gäller också om du lägger på för tunga vikter (ex. bildäck) på grund av att skuldrorna och överarmarna på hunden pressas inåt. Men det finns också några fler saker att tänka på!

Expander! En expander är en elastisk del som gör att det inte blir lika kraftiga stötar när hunden startar eller om linan skulle fastna. Den kan antingen användas som en lös del fäst mellan selen och linan (och då kan du använda vilken lina som helst) eller så finns det färdiga draglinor att köpa med insydd expander. På bilderna nedan använder jag en draglina från Baggen med insydd expander.

Linans längd! En nomesele som många använder är gjord för linkörning fäst i midjan på en människa, vilket gör att linan då går utåt och uppåt, inte neråt som när hunden drar vikter.
Detta gör att selen trycker på korset om man använder en nomesele och det i sin tur påverkar hunden i arbetet. När hunden drar framåt i selen jobbar den med bakbenen, det är de som skjuter på och är motorn och om de trycks ner kan inte hunden ta i eller ta ut stegen ordentligt.

Nu är tyvärr bilderna långt ifrån optimala (Tena tyckte inte det var så jättekul att agera fotomodell ;-)) men de ger ändå ett hum om hur linans längd påverkar vinkeln på linan och då också selens tryck mot korset. På bilden till vänster är linan ca 1,8 meter, i mitten 3 meter och på bilden till höger är linan 6 meter. Så använder du en nomesele för att dra vikter med så använd en lina som är minst 5 meter.

På bilderna kan du även se att jag inte fäster linan direkt i selen utan har en ögla mellan selen och linan. Det kommer från att när jag har två eller fler hundar som drar och de inte är exakt lika långa i kroppen (t ex Tena och Indra) så är det öglan som förlänger selen och gör att de arbetar bredvid varandra och inte den ena lite mer framför eller bakom den andra. Ett annat skäl är att när linan är fäst i öglan kan den röra sig lite i sidled utan att hela bakre delen av selen hamnar snett.

När det gäller vad hunden ska dra så föredrar jag personligen att använda kätting istället för däck. Dels för att jag på ett annat sätt kan påverka hur tungt hunden drar och dels för att jag upplever att en kätting följer underlaget på ett helt annat sätt vilket gör att det inte blir lika mycket studs och småryck för hunden.
Har du endast däck att arbeta med så kan det vara en idé att testa själv först genom att dra det på det underlag du tänkt gå. Då får du en bild av hur det kommer påverka hunden. Är underlaget för skakigt så är det bara ett leta efter ett annat område bättre lämpat :-)

Som vanligt är du välkommen att ställa frågor om det är något du funderar över, antingen i kommentarsfältet eller skicka ett mail till jemtcraft@gmail.com. Dela gärna men glöm inte att ange källa.

Tenas första björn

 

 

# Throwback

Dagen började med att Tena fick tag på älg som hon släppte efter ca 1,5 km. Hon kom tillbaka, sökte upp mig och sprang sedan vidare upp i ett berg där det blev upptag igen. Där stod stilla i ett par minuter innan det gick loss, det gick undan men efter ca 400-500 m övergick det till gångskall och efter ytterligare 10-12 minuter blev det fast ståndskall.

Jag var helt säker på att Tena stod och skällde på en älg så jag hade ingen brådska. Jag tänkte att hon fick stå och skälla en stund så jag passade på att fika och började sedan smyga mig in på ståndet efter någon timma.

Hundra meter från Tena började jag misstänka att om det inte var en väldigt beskedlig älg så var det något annat. Dels hade hon rört sig ovanligt lite på ståndskallet och dels var det så tyst, inte en kvist som knakade. Ju närmare jag smög desto starkare blev tankarna om att det inte var älg.

Jag hittade ett gammalt skotarspår som jag följde så det gick hyfstat att smyga fram. Jag ville se Tena för att försöka få ögonkontakt med henne eller åtminstonde få se åt vilket håll hon stod och skällde. Till slut fick jag syn på lite brun päls i buskarna snett till vänster framför mig, Tena stod snett till höger. Det är bara brun päls som syntes så det gick inte att se vilken del på björnen det var, ännu mindre i vilken riktning den låg. Efter någon halv minut reste han sig lite och vred på sig men det gick fortfarande inte att se vilken kroppsdel det var. Med tanke på Tenas arbete med björnen, hon har stått så länge och skällt, så gällde det att inte hasta iväg skott. 

Jag trodde för en kort stund att björnen hade smugit iväg men Tena stod kvar i samma position och skällde så björnen hade alltså bara flyttat sig något steg. Jag smög fram ytterligare sju-åtta meter och då hade jag en smal öppning där jag såg att det rör sig lite i blåbärsriset, kanske 25 meter framför mig. 

Efter en kort stund fick Tena syn på mig och kommer springande mot mig, då ser jag hur björnen reser på huvudet i blåbärsriset och tittar rakt emot mig. Jag skjuter honom rakt i pannan och huvudet på björnen faller ner. Jag avvaktar i några sekunder och småspringer sedan fram mot björnen redo att skjuta igen men björnen var redan död. Då hade Tena skällt på björnen i mer än två timmar.

//Palla