Sidor

27 februari 2015

Hur gick det för Diesel?

Jag har helt glömt av att berätta om Diesel comeback på inoffen i Birsta. Förutom att domaren, som inte är utbildad och auktoriserad och dessutom endast hade erfarenhet av spetshundar, tyckte att han inte såg ut som en Vorsteh för att han springer med svansen i vädret, så är jag riktigt nöjd.

Han tog ut stegen i ringen och Annelie som stod vid sidan och tittade sa att hon aldrig sett honom springa så bra, hon såg ingenting av att han skulle ha varit skadad.

Det var det kvittot jag ville ha, att vi är på rätt väg och jag vet att Diesel är mycket snyggare än hunden vi mötte!



25 februari 2015

Den som sa det, han va' det

Jag tror mer och mer på den gamla frasen.

En hunduppfödare frågar på en Facebooksida om sin nyfödda jämthundsvalp, den har två vita fläckar i nacken vilket rasen inte ska ha.
Med detsamma kommer kommentarerna om han verkligen har haft koll på tiken så hon inte parat sig med andra hanar, DNA-testa för säkerhets skull och för att få tyst på spekulationerna. Vilka spekulationer, det är ju personen som vräker ut sig det som spekulerar. Ingen annan. Och var kommer dessa funderingar ifrån? Det måste ju finnas någonting bakom.

Jemt Craft Ares, en Jämthundsvalp med en vit fläck i nacken. Han kallas Ales idag, jag tror det betyder annorlunda eller något liknande på härjedalska. Fläcken i nacken täcktes när täckhåren växte ut. Jag kan garantera att ingen annan hane kom i närheten av Pärla så det är ingen blandraskull.


25 februari och fortfarande vinter

Det är metrologisk vår i landet men här är det fortfarande vinter och det faller stora, vita snöflingor.
Det är underbart detta vinterland!


24 februari 2015

Träningshallsfunderingar

Jag funderar hur jag ska göra med lokaler framöver. I helgen fick jag ytterligare ett tips om en lokal som kan passa för hundträning i Bräcke, den har stått tom i ca två år. Den stora utmaningen är att lista ut vem som ansvarar för den.

Jag funderar också på att fixa till en väldigt mycket mindre träningshall här ute i skogen. Ovanbotten på ladan skulle kunna göras i ordning för lättare hundaktiviteter. Ju mer jag funderar på det desto mer tycker jag om den idén. Det är lite att göra för att ställa iordning, den stora utmaningen är att fundera ut vad alla saker som står där nu ska ta vägen. Men det är ingen stress med det, jag har hela sommaren på mig.

Vorsteh vs björn

Jag verkligen älskar den här bilden på Diesel.


23 februari 2015

En riktig fotograf

Det var en fotograf på hundutställningen i lördags. Både Diesel och Indra är supersvåra att få bra bilder, Diesel ser oftast ut som Scooby-Doo och Indra får jag aldrig upp öronen på. Så det var riktigt kul att få lite tips av en "riktig" fotograf. GT Foto hette förtaget.

Fick kontaktkartorna redan igår kväll. Haha, det syns att hundarna var trötta, det blev några riktigt roliga bilder. Jag älskar bilden på Indra när hon sitter med pipleksaken i munnen, hon snodde den när jag tappade den på golvet. Och bilden på Diesel när han sneglar från sidan, av någon anledning tänker jag på The Simpsons när jag tittar på den bilden.

Indra och Tratt, Visst var det bättre med vit bakgrund än det svarta?


Tena och Diesel.

Lördagens hundutställning i bilder








 

Republikens hund 2015

Medan jag var i Sundsvall på inofficiell utställning så var det också en inofficiell utställning i Östersund, nämligen Republikens Hund.

Varje år utses republikens vackraste hund  under stort pompa och ståt. Alla hundar som under föregående år erhållit BIR, BIM eller CK och som bor i Jämtland/Härjedalen är kvalificerade att delta.Varje år är det även ett tema, i år var det jubileum och då var temat passande nog Jämtland.

Självklart är alla välkomna att komma till middagssittningen även om man inte har en hund som deltar. Hade det inte varit utställning i Sundsvall så hade jag varit med men nu kände jag att jag skulle få ut mer av att få träna med hundarna.
Men jag har lånat foton av Tove för att visa vad jag missade. Och nästa år! Nästa år tänker jag delta och målet är med både Diesel, Indra och Tratt!
 

Domaren för kvällen körs in på en vagn dragen av två Jämthundar. Så kul idé med tanke på temat.


Foto: Tove Asplund

Domare Erna-Britt Nordin

Foto: Tove Asplund

Republikens vackraste veteran 2015 (samma vinnare som förra året)

Foto: Tove Asplund

Republikens vackraste hund 2015

Foto: Tove Asplund

Bli inte besviken på mig


Vissa dagar är jättebra men så kommer perioder då allt blir så mörkt, det kan gå dagar mellan jag går utanför gårdens gränser.


- jag orkar inte svara i telefon
- jag blir glad när du skriver till mig på FB eller sms men jag orkar inte alltid svara
- jag orkar inte läsa mail och inte heller svara på dem
- jag orkar inte med någonting som innebär måsten och leder till press
- jag orkar inte med någonting som innebär stress
- jag orkar inte planera
- jag orkar inte passa tider
- jag orkar inte att duscha
- jag orkar inte att laga mat

MEN:
- jag orkar skriva och blogga
- jag orkar pyssla och fixa
- jag orkar läsa om vad du gör
- orkar följa vad som händer omkring mig
- jag orkar gå upp på morgonen
- jag orkar umgås med mina hundar och träna med dem lite

Jag orkade också sammanfatta de här punkterna för att försöka förmedla hur min värld beter sig just nu. Men också för att du som känner mig inte ska bli besviken på mig om jag inte svarar dig med detsamma eller är så engagerad som jag kan vara.

Måndag betyder ångest

Måndagar är inga bra dagar för mig. Det blir en stor omställning för mig efter att ha haft Palla hemma i två dagar, känns som jag aldrig kommer igång riktigt.
Söndag kvällar börjar kännas bättre, för några veckor sedan hade jag kraftig söndagsångest men nu kan jag nästan känna lite längtan till måndagar och få ta tag i nya projekt. Men så kommer måndag morgon och all kraft är borta. Jag är verkligen helt slut i kroppen, ingenting känns roligt och inspirerande.

Ett stort plus idag är att det är en dag som bör tillbringas inomhus. Utanför snöar det och blåser vilket gör det ännu kallare än vad det egentligen är. Som tur är verkar hundarna hålla med mig.




22 februari 2015

Skelögda Lillan

Haha, lilla Lillan. Snacka om att vara skelögd. Hon är verkligen världens mest underbara hund.
Synd bara att bilden blev så suddig.

Herregud vilken hundutställning!



Jag är helt slut efter gårdagen. Det tar på krafterna att vara på hundutställning en hel dag. Dessutom gick jag upp tidigt, kvart över fyra kom Lillan och ville gå ut så det var lika bra att gå upp.

Men herregud vilken dag det var. Trots att jag skrivit ut tre olika kartor från Eniro med vägbeskrivning så lyckades jag åka fel, till mitt försvar var det väldigt dåligt skyltat. Jag visste att Jämthundsvalparna skulle först in i ringen kl nio, tio i nio körde jag in på parkeringen utanför ridhuset. Det var bara att rusa in med en bur och alla saker och sedan tillbaks till bilen för att hämta Indra och Tratt. In igen, byta skor, rota fram koppel, på med nummer lapp och in i ringen.

Bedömningen tog tid, det var inte utbildade domare och det märktes, jag har nog aldrig sprungit så mycket i en utställningsring någon gång.
När valpbedömningen var klar det bara att rusa ut ur ringen, in med Tratt i buren, ut med Indra, på med koppel, byta nummerlapp, tillbaka in i ringen och fortsätta springa runt, runt och fram och tillbaka.

Enligt det PM som de skickat ut stod det att det skulle bli kallt så varma kläder var ett måste. Men herregud vad varmt det var, de hade satt värmen på max inför utställningen berättade de. Jag var helt genomsvettig.
När Indra var färdig kunde jag andas ut. I katalogen stod det att finalerna skulle hållas kl. 14, efter alla rasbedömningar. Puh, tänkte jag, gott om tid.

Jag gick ut i bilen, hämtade andra buren och tog med Diesel in. Kunde sätta mig ner och försöka få pulsen att gå ner lite. En stund senare, när jag står och pratar med ägaren till Jämthundsvalpen som blev BIR utbrister hon att "Är det inte gruppfinal nu?". Inne i ringen stod ett antal olika spetsraser uppställda.

Hon rusade iväg för att ta ut sin valp och jag börjar rota rätt på koppel och nummerlapp för jag ska ju in efter valparna. Men, nej, vuxna skulle dömas nu, bara valparna hade finaler kl. 14. Jag hittade inte rätt koppel och nummerlappen fick jag på när jag stod inne i ringen.

Då gav jag upp. Jag hade kämpat som en tok för att försöka visa både Tratt och Indra på bästa sätt men nu kände jag att det blev för mycket. Indra var nyvaken, ouppvärmd och återigen helt oförberedd. Hon ville inte stå och stod helt bredbent med bakbenen, försökte jag flytta ett ben sjönk hon ihop i en hög. Vi blev avtackade ganska fort och det gjorde ingenting. Vi hade gjort vårt bästa utifrån de förutsättningar vi hade.

Så här såg var lilla hörna ut.  Jag försöker alltid hitta en plats mot väggen för att få det lite lugnare för hundarna. Även om man täcker burarna helt så hörs det ändå om hundar och människor passerar hela tiden.


21 februari 2015

Jobbig fredagkväll?




Så här såg det ut igår kväll. Jag fann valparna i djup sömn under sängen på övervåningen. Förmodligen har de haft riktigt roligt för överkastet var i en riktig röra.

Nu sitter vi i bilen på väg mot Sundsvall för hundutställning. Ska bli så kul! Det är ytterligare två jämthundsvalpar anmälda men jag vet inte i vilken klass, Indra är ensam vuxen Jämte och så är det en ytterligare Vorstehhane anmäld men jag vet inte i vilken klass där heller.
Det känns riktigt kul, jag tycker att det alltid är roligt att träffa andra hundägare med samma ras, plus att det lätt blir långsamt när man är själv i rasen och det känns som om domarna inte riktigt anstränger sig då.



20 februari 2015

Min packlista för hundutställning i ridhus

Så här ser min packlista ut inför hundutställningar i ridhus. 

Det är lite speciellt för jag måste klä mig efter utomhustemperaturen men behöver inte ta med eget vind-/snö-/regnskydd. Jag brukar ta med mig en tjockare tröja som jag kan röra mig lätt i och sen en tjock jacka att sätta på mig när jag sitter stilla.

Viktigt att komma ihåg mössa och vantar. Dels smidigare vantar att visa hund i samt dels varmare vantar för stilla sittande.

Foto: VNKK



Stamtavla med vaccinationsintyg!
Det viktigaste för att kunna genomföra utställningen. Det blir väldigt krångligt om dessa glöms kvar hemma.

Bajspåsar
För mig som bor på landet och inte plockar upp efter mina hundar dagligen är bajspåsar något jag måste skriva upp för att inte glömma.
Jag har dem i fickan redan när jag lämnar bilen. Det finns inget värre än att stå glada hundar, famnen full med packning och komma på att påsarna ligger längst ner i väskan.

Kontanter
Till parkering och katalog, det är inte alla som tar emot kort.

Nummerlapp och nummerlappshållare
En enkel säkerhetsnål duger bra.
PM med vägbeskrivning
I PM står information om kontaktpersoner, telefonnummer etc. och har jag aldrig varit där förut så brukar jag även skriva ut vägbeskrivning från internet, det är inte alltid att det finns mottagning för mobilen om jag kör vilse.

Utställningskoppel
Så smalt som möjligt men samtidigt klarar av hundens styrka. Det viktiga är att det inte är så brett att det stör hundens siluett. Jag har alltid mina utställningskoppel i pärmen med stamtavlorna så de inte blir kvar hemma och jag tar alltid med mig alla jag har (alla tre ;-)), ifall något skulle gå sönder under dagen.

Vattenskål och vattenflaska
Det finns alltid vatten på hundutställningar med ibland kan det ta ett tag innan man hittar var någonstans. Så för att slippa börja dagen med att leta så har jag alltid med mig en liten flaska med vatten som jag sedan fyller på under dagen.

Bur och filt
Jag använder burar metall som går att fälla ihop när de inte används. Metallburar känns tryggare, då vet jag att hundarna inte tar sig ur den så fort jag vänder ryggen till. Att täcka buren använder jag gamla lakan. Hundarna har fårfällar att ligga på.

Stol och sittunderlag eller något annat att sitta på.
Viktigt att komma ihåg något varmt att sitta på i stolen, det blir väldigt lätt kallt om rumpan annars. Buren brukar jag använda som bord.

Tuggben och aktiveringsleksaker
Även om det finns mycket att titta på kan det lätt bli långtråkigt efter en lång dag av väntan.

Hundgodis
Även någon rolig leksak om hunden behöver piggas upp lite.

Längre koppel till rastning
Vintertid är gatorna fulla av snövallar och för att slippa klättra upp i snövallen efter hundarna medan de undersöker omgivningarna brukar jag ta med ett av de längre kopplena.

Fika och smågodis
Smågodis har jag alltid med mig, på eftermiddagen behöver kroppen en sockerchock som frukt och kakor inte kan ge.

Hushållspapper och våtservetter
Fika med en ranglig bur som bord leder allt som oftast till att något spills ut och det kan vara en bit till närmaste vattenkran.
Vid inomhusutställningar har jag även med mig en liten flaska med skurmedel men den lämnar jag hemma när jag är i ridhus.

Liten Första hjälpen kudde
Jag pimpar den alltid lite extra. Plåster, huvudvärkstabletter, skavsårsplåster, liten spegel och en liten sax är ett måste!

Handduk
Är det dåligt väder ute är det bra att ha med en handduk för att torka hunden med. Det finns tillfällen då jag glömt det och fått offra min jacka för att få bort grus från tassar och ben. Även i ridhus där hundarna blir smutsiga om tassarna vill jag få bort det värsta från magen. Är det dåligt väder utomhus är en handduk bra för att torka ur vätan ur pälsen.

Täcken till hundarna
Även till Jämtarna, hellre att jag tar med ett gäng täcken och inte använder än att bli utan och behöver dem. Är det riktigt kallt har jag även med yllefiltar som jag kan lägga över hundarna, men de får ligga kvar i bilen tills dess att jag behöver dem.

Blomspruta med vatten och ren disktrasa till Diesel samt en borste till Jämtarna
Mer behöver jag inte för att klara pälsvården på mina hundar.

Extra skor
Det tar inte lång tid innan jag börjar frysa om fötterna när jag sitter still i ett kallt ridhus så jag föredrar ett par riktigt varma stövlar för att hålla värmen. Men samtidigt så tycker jag att det känns otroligt klumpigt att springa med tunga skoterstövlar så jag brukar ta med mig ett par lättare skor som jag kan springa med i torven för att sen byta tillbaka till varma stövlarna .

Kamera
Med tomt minneskortet och fulladdat batteri.Är det riktigt kallt så kan det vara bra att ta med extra batterier ifall kylan tömmer batteriet i förtid.

© Jemt Craft 2015

Tratt i Ammer

Jag tror jag har med mig allt inför imorgon. Ska bli kul att åka på utställning, mingla, titta på hundar. Vi är några stycken från ringträningarna som ska åka.

Håll nu tummarna att det går bra. Målet med alla tre är att det ska gå bra att visa upp dem. Tratt får inte ledsna och tycka det är tråkigt, detsamma med Indra och Diesel hoppas jag kunna se en förbättring i hans rörelser. Det är "Lilla mässan" som är vårens stora mål och den är utställningen är bara för att se hur långt vi har kvar.


Sist jag var på utställning var i november på Älghundsutställning i Ammer. Tratt ställdes då i Valpklass 4-6 månader och blev BIR med HP. Då var vi ju också den enda jämthundsvalpen i den klassen, men ändå roligt :-) Tratt var på strålande humör, hon var glad och busig men tyckte det var lite skumt i början.


Nu är vi i ridhus igen och förhoppningsvis kommer det gå lite bättre än i Ammer med kontakten och störningen från hästskit.

Foto: Tove Asplund

Packar


I morgon bär det av till Birsta för hundutställning. Jag har nästan packat allt klart, det absolut viktigaste är framlagt.

  1. Stamtavla och vaccinationsintyg för alla tre hundar
  2. Vattenskål
  3. Bur och överdrag
  4. Tuggben
  5. Mobil
  6. Kontanter
Har jag dessa saker klarar jag mig men självklart står det en hel del annat på packlistan. Hundgodis, leksak, inneskor, utställningskoppel, stol, kamera, m.m. Känns som man ska vara borta en vecka, minst!


Håll tummarna för imorgon!

Se på mig

Så här kan det se ut när Diesel är uttråkad. Han hämtar grejer som han sedan springer runt och spelar allan med. Inte den bästa filmen, jag ska försöka filma honom igen när han får riktigt fnatt, men den här får duga så länge.


Det här med Twitter


Jag försöker lära mig Twitter, det går ju sådär. Jag har haft ett konto där ganska länge men jag har liksom aldrig kommit in i det. Jag vet inte vad det var som satte fart på mig idag men med Twitter har jag fixat. Jag har snokat runt och lagt till en massa intressanta att följa, ska bli hur kul som helst.

Det jag nu måste försöka komma på är hur jag delar ett "tweet" till exempelvis FB om jag skulle önska det, alltså andras tweets. Sen så ska jag se över det där med att få uppdateringar. Men det får bli senare, just nu tror jag att jag maxat mig Twitterutrymme i hjärnan.

Följ oss på Twitter! Det är (givetvis) @jemtcraft

Så nu ska jag sätta igång och packa istället!

Måste man be om ursäkt för att ha en åsikt?

Jag läste ett intressant inlägg på en annan blogg i morse. Det är en tjej som heter Emma Willblad som reflekterade över hundavel och vilka hundar som kan användas i avel. Även om Emma har helt andra hundraser än jag så är kärnfrågan viktig och det är bra att den tas upp. Det var ett bra inlägg utan pekpinnar, moralkakor och ingen hängdes ut utan hon beskrev bara sin syn på det hela som fick mig att tänka över mycket av det hon skrev.

Men det som verkligen fick mig att reagera var när hon avslutade med "Jag vet att risken finns att jag nu blir halshuggen". Hade det varit ytterligare ett av alla jag-kan-allt-och-jag-är-bäst-inlägg hade det varit en sak, men de skulle å andra sidan aldrig be om ursäkt.
Det är så otroligt tråkigt att vi inte kan ha en diskussion angående våra hundar utan att vara fullt förberedd på att bli attackerad. Jag ser det också ofta på Facebook, personer som tar mod till sig att skriva om något ämne och måste börja med "inga påhopp tack!".

Hur kommer vi någonsin någonvart om vi antingen måste tassa runt på tå eller be om ursäkt varje gång vi har en åsikt. Alla uppfödare har med största sannolikhet olika syn på hundavel och urval i och med att vi alla har olika bakgrund och behov. En Vorsteh som ska bo och jaga i Skåne behöver helt andra kvalitéer än en Vorsteh som ska bo i norrland och jaga i skogen och på fjället. Då kan jag som uppfödare omöjligt ha samma urvalskriterier som en uppfödare i Skåne. Ska jag då behöva be om ursäkt för att jag framför mina erfarenheter, tankar och åsikter? Skulle inte tro det! Vi kan fortfarande lära oss otroligt mycket av varandra.


Jag rekommenderar verkligen att du läser Emmas inlägg, hon tog upp flera bra tankar. Vill du det kan du göra det här.


Lillan. Liten, udda men med en åsikt som räknas!


En bra början

Min egen Latte framför Nyhetsmorgon.

19 februari 2015

Så härligt

Det är så härligt när solen tittar fram och ger alla ny energi. Det blir ett helt annat liv här på gården, alla påverkas av solens värmande strålar. Det verkar inte vara samma hets att hitta mat utan alla stannar upp och njuter lite.

Takdropp



Jag ställde ut jämtarna i hundgården. Hörde mina egna föräldrars röster i huvudet från när jag var liten; "Det är så fint väder ute, då kan du inte sitta inne". Men jag tror de tyckte det var skönt i solen även om de såg lite sura ut när jag lämnade dem där. De låg utspridda i hundgården, rädda att någon skulle skugga dem och så blundade de mot solen.

Hallå, du glömde oss här

Dagens utmaning

Dagens utmaning för hönsen var att hur de skulle kunna ta sig över gårdsplanen utan att behöva gå på snön. De gillar inte alls snön. Eller egentligen, Tuppen Åke gillar inte att gå på snö och då blir hans damer osäkra de också.





Hur slutade det då? Jodå, efter mycket velande tog de ett djupt andetag och gick den korta biten till barmarken :-)

Kämpar på

Tidig morgon och solens strålar kämpar på för att nå igenom molnen.


17 februari 2015

Ishavsvindar

Det blåser ishavsvindar rakt mot huset. Termometern säger -2,3 men det är betydligt kallare ute. Det är så skönt nu när valparna blivit äldre, till och med Lillan. Alla hundar var ute en kort stund men ville snabbt in till värmen.

Det blir nog en lugn förmiddag idag.

16 februari 2015

Värsta tiden på året

Måra är skendräktig. Hon piper och piper och piper. Ingenting är bra. Hon ska inte gå ut, inte ligga i soffan, hon vill inte ligga själv och hon vill inte bli klappad. Det som brukar lugna henne är en filt över huvudet och så är Palla tydligen bra så får hon inte vara nära honom går världen under.
Hungrig är hon också så hon låter lika mycket för hon ska ha mat, till och med när vi äter sitter hon och tjuter för hon vill ha mat. Enda tiden på året som hon snor från diskbänken.

Rutan brukade också bli så jätteskendräktig och henne brukade jag medicinera så det försvann. Hon ville också ligga under en filt men istället för att pipa så hässjade hon och det var precis lika jobbigt att lyssna på. Själva pipandet och hässjandet går ju att stå ut med utan det är att de är så stressade som är jobbigt, att inget jag gör, gör dem lugnar dem.

Måra har blivit värre och värre med åren. Ska se lite hur det går med henne och om hon ska få medicin hon också, får se de närmaste dagarna hur hon är.


Så här ser det ut. Inlindad i en filt och nära Palla.


Väckt av brandlarmet

Tidigt i morse vaknade jag av att valparna kom upphoppandes i sängen med brandlarmet tjutandes i bakgrunden. Det var bara att gå ner och söka efter källan. Det var bara ett larm som tjöt och ingen röklukt. I trappen ner till källaren, längst in bakom kartonger med glödlampor låg några brandlarm som vi inte använder. Det var ett av dem som hade gått igång.

Att brandlarmet satte på morgonen är väl inte så spännande. Det jag däremot blev så glad över är att Tratt och Lillan kom upp och väckte mig. De kommer aldrig så tidigt, aldrig innan det hunnit ljusna så förmodligen tyckte de inte om ljudet och ville uppmärksamma mig på det.


15 februari 2015

God natt världen

Avslutar dagen med en bild på Indra.
Så här lägger hon sig alltid på kvällen, halva kroppen under sängen (alltid min sida) med bakbenen utsträckta.

God morgon världen!

Indra är en riktig sjusovare. Hon går aldrig upp före mig och jag brukar skoja om att hon aldrig vill gå ut före kl. 11.

14 februari 2015

Debatten fortsätter


Det tog Västernorrlands Kennelklubb fem dagar innan svar kom på deras eget inlägg på Facebook. Förklaringen är att inlägget inte alls kom av avundsjuka utan att de ville skapa en debatt.

Det är pinsamt att de inte bara kan be om ursäkt för ett dåligt formulerat inlägg. "Med detta tackar vi för alla inlägg, som mycket väl överensstämde med vad vi förväntat oss samt det stora engagemang som frågan väckt." skriver de och att försöka bortförklara det med att allt var planerat och att reaktionerna var precis vad de hade förväntat sig är ännu mer pinsamt. Är det ingen i styrelsen som inser att det inte är någon av medlemmarna som ser igenom det?

Jag hörde en siffra igår, 60 000kr, skulle Birsta tjäna på den här utställningen, det då från anmälningsavgifter. Men något man då måste förstå är att det inte innebär att det är 60 tkr rakt ner i fickan.
Förutom omkostnader för hallhyra, domararvoden och utrustning m.m. så betalar företag skatt och moms, det gör inte föreningar. Inom föreningar arbetar alla ideellt medan det för företag ingår i arbetsuppgifterna och då ska det betalas lön och sociala avgifter för arbetade timmar.
Om man slår ut de timmar som personalen lägger ner på att arbeta med utställningen så är det inte mycket som de faktiskt tjänar på den.

Länk till tråden på Facebook:
https://www.facebook.com/VasternorrlandsKennelklubb

13 februari 2015

Ringträning

Ikväll var det ringträning i Bräcke Ridhus. Om två veckor är det inoffen som Birsta arrangerar och den kommer hållas i ridhus så det behövs träning. Dels är det tungsprunget i torven men också jobba med att inte leta hästskit.

Jag är inte alls sams med kameran än så det blev inte många bra bilder :-(


Tratt väntar på sin tur. Lite passivitetsträning och hon var jätteduktig. Hon skäller fortfarande så fort hon kommer in i en ny miljö men det blir kortare och kortare innan hon tystnar. Utan problem satt hon och tittade medan jag agerade domare, hon var tyst och stilla och satt bara och betraktade de andra hundarna med pigga ögon :-)



Deprimerad



Alla som känner mig sedan tidigare vet att jag fick diagnosen Klinisk depression för länge sedan och att jag fortfarande kämpar med att hålla den under kontroll. Det är något som jag brukar vara öppen om och jag har märkt att när jag pratar så är det fler som öppnar upp sig. Jag tycker att det är viktigt att våga prata om vad depression egentligen är och att inte romantisera eller bara skrapa lite på ytan.
För det första så är det viktigt att man håller isär begreppen deppig från deprimerad. Personligen brukar jag förklara det med att deppig är något vi alla är lite då och då, man känner sig nedstämd och ledsen för något som hänt men man känner att det finns glädjeämnen i livet som ger en återhämtningsperiod och efter en tid känns allt bra igen.

Det som skiljer den deppigheten från en riktig depression är när det tar längre tid för att komma tillbaka till ”normal” igen och det som tidigare gav så mycket glädje känns inte viktigt längre. Efter en tid fastnar man helt i detta nedstämda läge och man får allt svårare att uppleva någonting annat.
För det andra så ska man vara medveten om att en riktig depression inte är något som väldigt sällan går över av sig själv, det är inget som man kan ”rycka upp sig” från. Det som är så läskigt är att den smyger sig på. Deppiga är vi alla till och från, det är inget konstigt med det och då är det svårt att känna när det går från en vanlig nedstämdhet till att man fastnar i mörkret och vet inte om att man är där för det har blivit en del av vardagen, man känner just då inte till någon annan verklighet. 


Det är precis så här det är, det som börjar med en liten känsla tar till slut över hela ens person.


Att jag väljer att ta upp det nu är för att det påverkar mig som hundtränare otroligt mycket. Vissa dagar är det ansträngande att ens kliva upp ur sängen, trappen till övervåningen känns som ett maratonlopp och jag drabbas av torgskräck. Såna dagar är det väldigt svårt att hitta motivation till att träna hundar och om jag inte kan hitta motivationen, hur ska jag då kunna övertyga mina hundar?
Samtidigt så bombaderas jag av bilder på sociala medier om hur alla tränar och tränar, det går så bra, alla mår så bra, livet leker och hundarna utvecklas utan bakslag. Det är inte så att jag på något sätt missunnar dem framgången, absolut inte. Hade det varit jobbigt att läsa (vilket det inte är) är det bara att scrolla förbi utan det handlar mer om att jag måste lära mig att inte jämför mig andra :-)