Sidor

27 januari 2015

Så här gör jag

Tratt imponerade på många när hon vid 8 veckor ålder kravlade runt på björnen som sköts för Tena i höstas. Det som inte riktigt kommer fram på bilderna är att det ligger medvetet arbete bakom. Jag ser kontakten med vilda djur (tama också för den delen) som en del av den viktiga miljöträningen, det handlar alltså inte om någon form av prägling.

Här ska jag försöka förklara hur jag tänker när jag har med mig valpar. Jag hade arbetat på samma sätt om det hade varit ex en älg som valpen varit aningen skeptisk för.


Tratt var skeptisk till en början, men nyfiken. Det är nyfikenheten som är det viktiga tycker jag.


När björnen var avlastad satte jag mig ner på backen en bit från björnen med Tratt framför. Eftersom Tratt kom ganska nära på egen hand när björnen var på dragaren valde jag att sätta mig ca 1 m ifrån den, hade hon varit mer avvaktande mot björnen på dragaren hade jag suttit ner längre ifrån. Jag vill vara på ett avstånd där hon känner sig trygg och kan slappna av men samtidigt så nära att hon inte kan låta bli att bli intresserad av den.

Där satt vi och tittade när de arbetade.



Efter en stund blev hon lite nyfiken och började vrida på sig i mitt knä. Hon sträckte lite på sig för att se lite bättre men hade fortfarande kroppskontakt med mig.
Här gäller det att inte skynda på, sätt dig bekvämt med detsamma och ställ in dig på att du kommer få sitta där en bra stund. Hellre det än att det börjar krypa i benen. Självklart får man byta sittställning, men berätta för valpen att de kommer röra lite på dig så det inte kommer som en chock när den har all uppmärksamhet framåt.

Jag sitter tyst och tittar på när de andra arbetar med björnen. Jag pratar inte med henne, varken beröm eller hejar på. Jag tycker att det är viktigt att hon får lösa det i sin egen takt.



Jag satt kvar helt lugnt medan hon smög lite närmare björnen och luktade försiktigt på ramen (björnens tass), undersökte den noga...



... och smakade lite.



Då hon kommit på att björnen var riktigt intressant fortsatte hon sin undersökning. Fram till nu har jag suttit kvar på samma ställa som där hon lämnade mig. Men nu hade glömt bort mig och var helt fokuserad på björnen och vad de andra gjorde så då kunde jag resa mig.

För vissa valpar går det snabbare och för vissa kan man få sitta på backen med valpen i knät hela tiden. Jag försökte göra samma sak med Lillan men hon var inte redo. Hon bet mig i handen, slängde sig ur famnen och störtade iväg för att gömma sig under bilen.

Får du en sådan reaktion så bli inte deppig för det. Det här är en del av miljöträningen och för att kunna ta till sig den krävs en viss grad av mental mognad, att valpen inte är reda vid åtta veckors ålder säger ingenting om hur valpen kommer bli som vuxen hund. Sen är det också viktigt att komma ihåg att Tratt känner mig sedan hon föddes, vi har redan skapat ett band mellan oss.Så innan ni tar med valparna ut på äventyr är det viktigt att ni först lär känna varandra och att valpen vet att du är tryggheten.


Undersöker resten björnen...






... väntar med spänning när buken skulle öppnas.



Återigen, det viktiga är att man inte gör någon "stor grej" av det. Jag lockar inte på henne, tvingar inte fram henne och jag berömmer inte heller när hon kommit fram utan pratat med henne precis som jag brukar. I och med att alla är fullt upptagna så ligger inte fokus och förväntningarna på henne. Hon får smyga runt och undersöka omgivningen men självklart under övervakning. Finns det en chans att valpen kan bli skrämd av t ex maskiner som körs igång så ta det säkra före det osäkra och locka med dig valpen en bit därifrån och hitta på något annat under tiden.

Smakar på blod




Och hur gick det för Lillan då? Jo, hon vågade sig fram och satt på grusvägen och tittade. Får de bara lite tid på sig att lösa det själva så brukar de lossna. Tålamod är hemligheten!




Har du några frågor eller är det något jag behöver förtydliga så är det bara att maila mig på jemtcraft@gmail.com :-)  //Johanna




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar