Välja hane

Är det så enkelt att man tittar i resultatlistorna och sen väljer den mest framgångsrika hanen? Och är det så enkelt att om man parar två dubbelchampion så kommer valparna bli det? Tyvärr inte!

Allt går inte att läsa om en hund i provberättelser och utställningskritiker. Jag kan ta jämtarna som exempel. Under jaktproven bedöms hundens arbete och poängsätts efter en manual men det där "lilla extra" som hunden gör under arbetet står inte med där. Det kan vara små nyanser i en hunds uppträdande som är avgörande för om två hundar passar varandra.
Nu är jag inne och petar i detaljer men för mig är det viktigt. Men jag är ju också lite nördig när det gäller avel och genetik och jag tänkte försöka beskriva lite kort hur tankarna går.

För att veta vad för sorts hane vi ska leta efter måste vi först fundera över vilka drag hos tiken vi vill förstärka, vill behålla och få bort helt och hållet.
Ta vår Tena till exempel. Hon är en riktig spelevink, vilket visserligen är jätteroligt men det är inte en kvalitet som vi vill förstärka utan dämpa.
Tena är även en otroligt självständig dam. Visst är det jättebra med en hund som kan fatta egna beslut under jakten men förmodligen föredrar de flesta en hund som letar sig hem när det skymmer och inte helt lugnt bäddar ner sig under en gran för att på egen hand ta upp jakten dagen efter. Här kan vi fundera över ett antal alternativ bland annat minska självständigheten eller öka kontakten och samarbetsviljan.

Sen så funderar vi även en hel del över vad målet med parningen är. Inte den vanliga frasen "hundar med tidig jakt och mycket jaktlust" utan i detalj. Vi ställer oss själva frågor som - för vem föder vi upp kullen? Hur ser drömvalpköparen ut? För det är faktiskt stor skillnad på om valpköparen är en yrkesjägare som söker en hund för att användas i arbetet eller en första gångs valpköpare där hunden kanske även måste passa in med barn och deras kompisar.

För att kort sammanfatta det hela så är provresultat ett jättebra hjälpmedel med det viktigaste är att hundarna passar varandra typmässigt. Sen så finns det självklart ett antal andra faktorer att ta hänsyn till som till exempel hälsa, hundarnas syskon, hundarnas föräldrar och föräldrarnas syskon men det kommer i ett annat inlägg.

Morgonrutiner

Det är så skönt att kunna ligga och dra sig lite på mornarna. Att inte behöva slänga sig ur sängen för att snabbt komma ut med valparna.

Det är så kul hur hundarna har sina olika morgonrutiner. Pärla och Tena ska alltid ut i hundgården så fort som möjligt. De vill hålla koll på allt som händer och paxa bästa liggplatsen.

Indra går inte upp förrän jag gör det. Hon kan ibland snabbt springa ner för att äta sin frukost men kommer lika fort upp igen. Oftast har hon mat kvar i munnen då som hon tuggar klart bredvid mig i sängen. Hon är verkligen livrädd att åka ut i hundgården.

Till och med Lillan har börjat sova ut nu. Jag tror det har med löpet att göra, oftast brukar det det. Hundarna blir tonåringar och kroppen behöver sömn. Även om valptiden är så rolig är det så skönt när de mognar och finner sin plats i flocken :-)

Järnladyn Indra

Järnladyn Indra, en dam ut i klospetsarna som innehar sån pondus och auktoritet att hundar lämnar rummet när hon kommer in. Och hon är min hund, det har hon bestämt. Och jag är hennes. Det finns absolut ingenting hon inte skulle göra för mig.
Visst har vi våra diskussioner, ganska ofta faktiskt. Indra har en besserwisser attityd som hon även kan ha mot mig. Men när det verkligen gäller, när det är allvar, då lyder hon min minsta vink.

Just hennes översittarfasoner kan reta gallfeber på mig. Jag måste ständigt övertyga henne om att jag har rätt och att hon ska lyssna på mig, vilket hon kan göra, motvilligt, efter att ha ifrågasatt mig ett antal gånger.

Men herrejävlar vilken hund hon är, helt outstanding. Hon har sån kapacitet och det ställer krav på mig att rycka upp mig och göra mitt bästa. Hon tar sitt arbete på största allvar och gör inte jag det som hundförare kör hon sitt eget race men går jag in med samma attityd som hon har, att satsa 150 %, då har jag hennes respekt och hon gör allt jag ber henne om.

Slitvargen!

Jemt Craft Indra hösten 2012. Redan då utmärkte hon sig som ett kraftpaket som aldrig ger upp. Utan att tveka slängde hon sig ut i vattnet och började dra älgen mot strandkanten.

Jag har aldrig träffat en hund med sån inneboende kraft som Indra har, alla våra hundar har arbetsmoral men hon är så fysisk, en riktig slitvarg!

// Jemt Craft Indra autumn of 2012. Even then, she distinguished herself as a powerhouse that never gives up. Without hesitation, she threw herself into the water and began to pull the moose towards the shore.

I have never met a dog with such inherent power that Indra has, all our dogs have the workethic but she is so natural, a real workhorse!

 

En riktig fotograf

Det var en fotograf på hundutställningen i lördags. Både Diesel och Indra är supersvåra att få bra bilder, Diesel ser oftast ut som Scooby-Doo och Indra får jag aldrig upp öronen på. Så det var riktigt kul att få lite tips av en "riktig" fotograf. GT Foto hette förtaget.

Fick kontaktkartorna redan igår kväll. Haha, det syns att hundarna var trötta, det blev några riktigt roliga bilder. Jag älskar bilden på Indra när hon sitter med pipleksaken i munnen, hon snodde den när jag tappade den på golvet. Och bilden på Diesel när han sneglar från sidan, av någon anledning tänker jag på The Simpsons när jag tittar på den bilden.

Indra och Tratt, Visst var det bättre med vit bakgrund än det svarta?

Tena och Diesel.

Herregud vilken hundutställning!

Jag är helt slut efter gårdagen. Det tar på krafterna att vara på hundutställning en hel dag. Dessutom gick jag upp tidigt, kvart över fyra kom Lillan och ville gå ut så det var lika bra att gå upp.

Men herregud vilken dag det var. Trots att jag skrivit ut tre olika kartor från Eniro med vägbeskrivning så lyckades jag åka fel, till mitt försvar var det väldigt dåligt skyltat. Jag visste att Jämthundsvalparna skulle först in i ringen kl nio, tio i nio körde jag in på parkeringen utanför ridhuset. Det var bara att rusa in med en bur och alla saker och sedan tillbaks till bilen för att hämta Indra och Tratt. In igen, byta skor, rota fram koppel, på med nummer lapp och in i ringen.

Bedömningen tog tid, det var inte utbildade domare och det märktes, jag har nog aldrig sprungit så mycket i en utställningsring någon gång.
När valpbedömningen var klar det bara att rusa ut ur ringen, in med Tratt i buren, ut med Indra, på med koppel, byta nummerlapp, tillbaka in i ringen och fortsätta springa runt, runt och fram och tillbaka.

Enligt det PM som de skickat ut stod det att det skulle bli kallt så varma kläder var ett måste. Men herregud vad varmt det var, de hade satt värmen på max inför utställningen berättade de. Jag var helt genomsvettig.
När Indra var färdig kunde jag andas ut. I katalogen stod det att finalerna skulle hållas kl. 14, efter alla rasbedömningar. Puh, tänkte jag, gott om tid.

Jag gick ut i bilen, hämtade andra buren och tog med Diesel in. Kunde sätta mig ner och försöka få pulsen att gå ner lite. En stund senare, när jag står och pratar med ägaren till Jämthundsvalpen som blev BIR utbrister hon att "Är det inte gruppfinal nu?". Inne i ringen stod ett antal olika spetsraser uppställda.

Hon rusade iväg för att ta ut sin valp och jag börjar rota rätt på koppel och nummerlapp för jag ska ju in efter valparna. Men, nej, vuxna skulle dömas nu, bara valparna hade finaler kl. 14. Jag hittade inte rätt koppel och nummerlappen fick jag på när jag stod inne i ringen.

Då gav jag upp. Jag hade kämpat som en tok för att försöka visa både Tratt och Indra på bästa sätt men nu kände jag att det blev för mycket. Indra var nyvaken, ouppvärmd och återigen helt oförberedd. Hon ville inte stå och stod helt bredbent med bakbenen, försökte jag flytta ett ben sjönk hon ihop i en hög. Vi blev avtackade ganska fort och det gjorde ingenting. Vi hade gjort vårt bästa utifrån de förutsättningar vi hade.

Så här såg var lilla hörna ut.  Jag försöker alltid hitta en plats mot väggen för att få det lite lugnare för hundarna. Även om man täcker burarna helt så hörs det ändå om hundar och människor passerar hela tiden.

Bli bra på bild

Jag har försökt sortera lite bilder. Jag har flera tusen bilder från de senaste åren och usb-minnena är fulla till bredden.

Något jag saknar så är det bra bilder på Indra. Hon är verkligen inte fotogenic. Hon kisar, blundar, hänger med huvudet. Det är som om hon håller på och somna varje gång jag tar upp kameran. Inte som de andra hundarna som sträcker lite extra på sig. Ja, förutom Lillan dårå, som ser ut som hon håller på och dö när hon ska fotas.

En typisk bild på Indra, så här ser de ut oavsett tid på dygnet och väder ute.

Från sidan blir hon lite snyggare men jag får fortfarande inte med det där lilla extra